sleeplessnights

Idag har jag varit på ungdomsmottagningen och fixat lite stuff, skönt att ha det gjort. Sedan blev det inte så mycket mer, har bara varit hemma och tagit det lugnt. Trött är jag, blir nog tidigt i säng idag.

Hur som helst, på torsdag är det In Flames :D ska verkligen bli skitkul, har sett fram emot det sedan dagen då jag och Johan köpte biljetterna. Grymt.



Och jag måste säga att saknaden efter dig är enorm, vill bara skita i allt här och åka dit du är.

Idag var jag på vårdcentralen för att prata med en läkare om mina svårigheter att gå upp i vikt. Det gick bra, vi kom in på en massa annat som kan spela någon roll i det, bl.a. att jag har svårt att somna (ska få läkemedel för det) och att jag känner mig lite upp och ner nu för tiden. Läkaren föreslog då att jag ska till ungdomsmottagningen och prata med psykolog/kurator där som använder sig av kognitiv beteendeterapi (det låter mer allvarligt än vad det är, det handlar om saker jag gått igenom för flera år sen, men som jag antagligen inte har bearbetat ordentligt). Men det får jag fundera på lite, tycker det är lite jobbigt med sånt.

Jag har svårt att prata om hur jag mår, speciellt när jag mår dåligt. Jag är så van att hålla allt inom mig så det har nästan blivit en omedveten tanke. Samtidigt så vet jag att det absolut inte är bra att hålla på så. Man behöver prata om sånt, avlasta sig. Jag har vänner som ställer upp och lyssnar och försöker hjälpa, och det uppskattas verkligen. Men ändå så kan jag inte prata om det.

Hur som helst, nu är det förändringar på g, och nu jävlar ska jag lyckas med det här, inget mer misslyckande nu tack.

Och förresten, tack Johan för att du följde med mig idag, det blev mycket lättare. Puss på dig.

Jag vet inte alls vart jag ska ta vägen längre. Allt är bara suddigt. Lever jag?
Och denna eviga ångest som gör sig påmind varje kväll. Gråten i halsen. Jag är på väg ner igen. Men jag vill inte. Jag vill inte känna så här.

Vad är det för liv jag lever? Allt jag gör är att sitta i mitt eget mörker och lyssnar på deppmusik, gråter, deprimerar, gör ingenting. Varför gör jag så?

Jag har börjat ge upp hoppet om mig själv. Det kommer aldrig att bli nåt av mig, för jag kan inte det här med förändring och ansvar. Jag är bara ett meningslöst misstag. Gråten i halsen.

Jag vill inte tänka på framtiden. Jag vill bara leva i nutiden. Och jag vill leva den med dig.
I can't take this anymore. Ingen kommer nånsin vilja ha mig. Vad finns det att älska hos mig?
Inte ett jävla skit.

01.53
Jag är bortdomnad. Kan inte andas. Kan inte. Snart blir det psyksammanbrott. Snart brister det.
Och då brister det rejält.

Idag fyller syster Stella 15 år. Grattis till henne :)
Så ikväll ska vi ut på restaurang med familjen, blir en vegetarisk nånstans i stan.

För övrigt så är allt bra med mig, jag har varit duktig och jobbat hela veckan utom i fredags :) sen har jag fixat en del grejer också som jag har skjutit upp för länge. Har en grej kvar att göra nästa vecka, sen är jag off the hook ett tag.

Och en grej till; om ni inte har lyssnat på Opeths album Damnation så ska ni göra det nu på en gång, det är det bästa som nånsin har gjorts.