ja, så är det
Jag fattar inte varför jag ens bryr mig om att vara hos pappa. Systern ger mig ett rent helvete. Hon beter sig som om hon är en slags drottning över huset, och sen så anklagar hon mig för samma sak. Det är jag som lagar mat åt henne, köper pizza, städar undan efter henne, släcker lampor efter henne, ser till så att duschen inte rinner efter henne... Men nu är det slut med det, går till mamma imorgon, och kommer inte tillbaka hit förrän någon har gjort någonting så att hon förstår. Varken mamma eller pappa verkar anstränga sig särskilt mycket.
Inte får man ha sina grejer ifred heller. Alltid är det något som är borta (och som nästan alltid återfinns i någon annans rum). Nu har jag fått nog på riktigt och jag orkar inte mer. Det börjar gå ut över skolan. Nu är jag så irriterad och trött på allt att jag inte kan plugga.
Det är så mycket att göra nu att jag blir helt galen. Sammanbrott väntar runt hörnet, typ. Att man ska jobba på lördag hjälper ju inte så mycket heller. Det är inte världens roligaste jobb om man säger så. Men jag får hålla ut så länge som möjligt så kanske jag har råd att leva.
Den där frånvaron stör mig också. Den kan inte vara uppe i 31% när jag har varit sjuk i tre dagar och skippat typ fyra lektioner. Ska man alltså få studiebidraget indraget för att man har varit sjuk? Låter inte särskilt logiskt. Ska prata med Petti om hon bara kan vara i skolan någon gång.
Jag hatar när allt blir för mycket, men jag har inget annat val än att leva med det. Tyvärr.
Inte får man ha sina grejer ifred heller. Alltid är det något som är borta (och som nästan alltid återfinns i någon annans rum). Nu har jag fått nog på riktigt och jag orkar inte mer. Det börjar gå ut över skolan. Nu är jag så irriterad och trött på allt att jag inte kan plugga.
Det är så mycket att göra nu att jag blir helt galen. Sammanbrott väntar runt hörnet, typ. Att man ska jobba på lördag hjälper ju inte så mycket heller. Det är inte världens roligaste jobb om man säger så. Men jag får hålla ut så länge som möjligt så kanske jag har råd att leva.
Den där frånvaron stör mig också. Den kan inte vara uppe i 31% när jag har varit sjuk i tre dagar och skippat typ fyra lektioner. Ska man alltså få studiebidraget indraget för att man har varit sjuk? Låter inte särskilt logiskt. Ska prata med Petti om hon bara kan vara i skolan någon gång.
Jag hatar när allt blir för mycket, men jag har inget annat val än att leva med det. Tyvärr.