ELLE galan
Den var i alla fall inte så bra, det som var kul var ju modevisningarna. Tyvärr så tycker jag att många designers går till överdrift, kläderna ser bara konstiga ut, skulle aldrig kunna tänka mig att gå runt i sånt. Men det är ju bara min åsikt. Bra att Marit Bergman vann pris för Årets bäst klädda kvinna i alla fall, hon verkar ha bra värderingar när det gäller kläder.
De här två klänningarna var i alla fall det enda som var snyggt:
life is a rollercoaster.
Har lust att bara skita i allt. Ingenting funkar för mig ändå. Lika bra att ge upp hoppet om att jag någonsin ska få vara lycklig.
You were the one to cut me
So I'll bleed forever
I'm still falling.
loneliness.
Vad ska jag göra med mitt liv? Det enda jag gör är att sova bort dagarna och göra meningslösa saker på nätterna. Jag håller på att deppa ihop igen. Jag orkar inte en gång till. Jag vet att jag får skylla mig själv som inte gör något åt saken, men det är inte så lätt när man inte har kraften till att ta tag i allt. Hur ska jag kunna få den kraften?
Ska kanske tvinga mig själv att lägga mig tidigare och gå upp tidigare. Man kan ju göra nån nytta på dagarna, som att t.ex. städa, läsa böcker, gå på promenader. Det finns ju egentligen miljoner saker att göra.
Nu har jag i alla fall dansen på måndagar. Så får man lite träning/motion samtidigt som man har roligt. Det är dags att skärpa sig nu, det ska vara roligt att leva. Och det är bara jag som kan göra mitt liv roligt. Det gäller bara att ha viljan till det.
Jag ska börja leva igen.
A walk to remember
Har en ny favoritfilm: A walk to remember. Gråter nästan aldrig till filmer nu för tiden, men den här berörde mig verkligen. Filmen är allt som en film ska vara, nämligen vacker, sorglig, underbar, berörande och man kan verkligen leva sig in i historien. Ska inte avslöja någonting, men jag rekommenderar alla att se den.
Mandy Moore är förresten otroligt söt.
Jag tror på kärleken igen.
failure.
Så sitter man här utan jobb igen. Fick inte vara kvar på caféet, jag var tydligen kundrädd, tog inga egna initiativ och visade inget intresse. Jag var fullt upptagen med att lära mig hur allting funkar. Det är svårt när det är så mycket på en gång.
Ska ge upp att leva. Då menar jag inte självmord, utan att leva. Lika bra att bara go with the flow, så slipper man hantera alla motgångar. Självklart finns det nackdelar med det också, men det kan jag leva med.
Ska sluta sträva efter att må bra. Så fort man är nära toppen händer något som drar ner en igen. Varför ens försöka? Jag kommer ändå aldrig få ett bra självförtroende eller självkänsla.
Jag vill bara sitta i snöfallet på nätterna och slippa tänka. Lyssna på riktigt bra deppmusik och bara vara. Inte bry sig om någon eller något. Sitta i fridfullheten och se snöflingorna falla långsamt. Det är så vackert. Jag behöver vackert.
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!